Om Veckans Revy
Veckans Revy hade sitt ursprung i Gycklarvagnen (senare Gycklarhallen) som kom till redan 1924. Där skulle Liseberg tillgodose de nöjen som av många ansågs som enkla och tarvliga. Förebilden var kringresande marknadstivolin med starka män, damer med skägg och bondkomiker.
Gycklarvagnen hyrdes av cirkusmannen och trapetsartisten Knut Hoffman. Tillsammans med hustrun Editha drev han den med framgång till 1941. Året efter startade makarna Hoffman sin turnerande cirkus.
Nisse Jonsson (1942-1957)
Lisebergs vd Herman Lindholm trodde bergfast på en folklig revyverksamhet på Liseberg. Föreställningar på högst 50 minuter till ett billigt biljettpris och med låga omkostnader. När Gycklarhallen upphörde tog Lindholm först kontakt med den populäre göteborgsartisten Calle Skarstedt, men då han tackade nej gick budet till Nisse Jonsson som vintertid drev en egen revy i Nya Folkan vid Järntorget.
Lindholms utgångsidé var en ny revy, med aktuella ämnen, varannan vecka som skulle spelas flera gånger varje kväll. Totalt sju revyer per säsong, med byte den 1:e och 16:e i varje månad.
Nisse Jonsson antog utmaningen men insåg snart att det var omöjligt att producera en ny revy så ofta. Han skulle trots allt vara direktör, författare, regissör, skådespelare, scenarbetare, snickare och dessutom hjälpa till med dekorationsmålningarna. De första åren höll han tempot uppe men med tiden fick han ur sig två till tre revyer per sommar.
I den ursprungliga ensemblen år 1942 medverkade, förutom Nisse Jonsson själv, Maj Gustavsson, Mary Pierou, Torsten Wahlström, Eric Berndtsson, Sten Engborg och Henry Olsson. Samtliga hade tidigare arbetat med Jonsson på Nya Folkan. Vi får heller inte glömma Gullan Jonsson, Nisses fru, som bland annat skötte biljettförsäljningen. Hacon Bengtsson var medregissör och revyerna ackompanjerades av en mindre orkester.
Urpremiären ägde rum den 30 april 1942 kl. 20:30. Biljetterna kostade 75 öre för vuxna och 35 öre för barn. Det blev stor succé. Två inplanerade föreställningarna per dag blev tre, på allmän begäran, och lokalen var slutsåld varje gång. Resten av sommaren blev ett enda långt segertåg för Nisse Jonsson och hans revy. Totalt spelades 369 föreställningar inför över 60 000 åskådare.
Sten-Åke Cederhök (1958-1982)
Foto: Jarl Ahlström, Göteborgs stadsmuseum/Hjörnearkivet
Den 1 maj 1957 avled Nisse Jonsson hastigt efter att han drabbats av en blodpropp i hjärtat. Gullan tog över verksamheten resten av sommaren men tackade sedan nej till en fortsättning. Lisebergsledningens förstaval, Lasse Dahlquist, tackade efter många och långa förhandlingar även han nej till att ta över revyn. Erbjudandet gick då till Sten-Åke Cederhök, som sedan många år var ett känt revynamn i Göteborg. Cederhök tackade ja och tog med sig den folkliga revyn från Hagateatern till Veckans Revy. Hans första Lisebergsproduktion, Färgklick på stan, följdes samma sommar av Det susar i bollen.
Cederhök hann med åtta revyer i lokalen som från början kallades Gycklarhallen. 1962 gick flyttlasset till den gamla verkstaden innanför Södra entrén som det året gjordes om till revylokal med plats för 330 åskådare. Det var här som Cederhök blev ett begrepp, som företrädare för det som började benämnas buskis.
I 25 år drev Sten-Åke Cederhök Veckans Revy. Den sista revyn hette 25 år i busken och spelades 1982. Året efter byggdes revylokalen om och in flyttade nya attraktionen Ap-o-teket. När den försvann användes lokalen till olika former av spel.
Revyerna
- 1942: Luftigt och lustigt, Här va' de' glädje, Undan för undan, Nisses Vär's-hus, Med humor ombord och Utan ransonering
- 1943: Vårluft över stan, Smilbandet
- 1944: Lustiga köket
- 1948: Välkomna till oss!, Muntra fruarna i Gårda, Kör i Kylar'n
- 1950: Här va' de kuckeliku! och Drivhuset
- 1951: Opp me’ rullgardinen, Festföreställning och Saltstänk och gliringar
- 1952: Revy-Journalen och Göteborgsluft
- 1953: Nisses speldosa och Så in i vassen...
- 1954: Vi sprattlar igen och Jonsson-linjen
- 1955: Skämtifemti, Värdshuset "Vänliga fönstret" och Troll och människor
- 1956: Här va de kultis, Pyssel och pussel och Lustiga Huset
- 1957: Club Skrattata och Spel ut
- 1958: Färgklick på stan och Det susar i bollen
- 1959: Fanfar för folket och Smila en smula
- 1960: Satsa på oss! och Skratt 60
- 1961: Väst Skratt Story och Kom på Galej
- 1962: Skratta i backarna och Glada Hotellet
- 1963: Jubel i buskarna och På begäran
- 1964: Kålles Show och Lögn i stormen
- 1965: Glada Gojan och Soppa på musik
- 1966: Hjärtats husarer och Önskeskivan
- 1967: Sten-Åkes hopp in och Håll till höger
- 1968: Jubel i busken och Grina i det gröna
- 1969: Buskis som vanligt
- 1970: Rubel i buskarna
- 1971: Låt hjärtat va' me'
- 1972. Kvartetten som trängdes
- 1973: Jubileumsrevyn
- 1974: En liten påse humor
- 1975: Rena soporna
- 1976: Buskiga blad
- 1977: Busklinje 77
- 1980: Jubel i väst, 19 juni-7 september
- 1982: 25 år i busken, 17 april-8 augusti
Kuriosa
- Komforten bakom scen i den ursprungliga revylokalen var inte mycket att hurra för. Exempelvis saknades varmvatten.
- "The show must go on" brukar det heta inom nöjesbranschen. Den parollen gällde såklart även Veckans Revy. En gång spelade man för endast sju betalande, varav fem gick innan finalen eftersom de skulle se Cabarethallens föreställning.
- De flesta av artisterna hade "vanliga" jobb vid sidan av revyn. Vissa av dem började på jobbet klockan sju på morgon, arbetade vidare på revyn på eftermiddagar och kvällar för att till sist sluta vid halv tolv på kvällen. Sedan började det om dagen efter.
- En trotjänare i det tysta var Holger Bergendahl som sålde program under hela den Cederhökska epoken.
"Nya Veckans Revy"
I slutet av 1967, då utformningen av det nya Södra området tog form, fanns planer på att presentera "Nya Veckans Revy" till säsongen 1970. Tanken var en lokal med plats för cirka 500 åskådare, som i viss mån skulle ersätta Cabarethallen som revs 1965. Dock skulle programmen vara mer varierade och improviserade än i Cabarethallen.
I skissförslaget för det nya Södra området går att läsa följande:
"Den nya hallen kan med fördel planeras som en modern arenateater, där aktörer och åskådare sitter i samma rum. Kraven på dekoration och rekvisita bör kunna prutas ned, vilket möjliggör snabba växlingar mellan olika typer av underhållning. Hallen bör kunna användas för musik av olika slag, även seriös musik t.ex. kammarmusik. Ett intressant uppslag är att vissa dagar köra non-stop-film av exempelvis kortfilmer. Genom sin förläggning nära södra entrén kan lokalen drivas året om."