Om attraktionen
Lisebergsbadet var ett utomhusbad, eller friluftsbad som man sa på den tiden, som låg i nöjesparkens nordvästra hörn, utmed Örgrytevägen. Badet öppnade 13 augusti 1936 och stängde 6 september 1956.
Det var ett, för tiden, modernt bad. Byggt som ett sommarbad men kunde användas även på våren och hösten eftersom både vatten och hytter gick att värma upp. Den helkaklade bassängen var 35 meter lång, 15 meter bred och djupet varierade från 90 centimeter till 4,5 meter. Det fanns en vågmaskin och undervattensbelysning och vid bassängkanten stod ett hopptorn med avsatts för såväl fem som tio meter.
Runt om bassängen fanns läktare med 1 200 sittplatser och 600 ståplatser. För badet användes även till idrott, som simning, simhopp och vattenpolo. 1936 kostade ett bad för vuxna 50 öre per timme. För barn upp till 14 år var avgiften 30 öre före klockan 17 och 50 öre övrig tid.
Premiäråret hade man problem med att vattnet fick en gulgrön färg. Först efter att ny utrustning köpts in blev vattnet rent igen. Troligen odlade detta myten om att Lisebergsbadets vatten var ohygieniskt. Något som nöjesparken fick dementera många gånger. I en artikel i Göteborgs Morgonpost från 1941 framgår att många tvivlade på vattnets kvalitet, men att vattenverket i Göteborg tog regelbundna prover som alltid gav ett positivt resultat. I en artikel i Göteborgs-Posten försommaren 1942 kom frågan åter på tal.
– Jag kan tala om att så fint och klart vatten som vi har är det inte på många badanläggningar. Det renas dygnet om i speciella sandfilter, så ingen behöver hysa några farhågor i den vägen, sa badets intendent Carl Englund.
På 1930- och 1940-talet var Lisebergsbadet mycket populärt men under 1950-talet minskade intresset. 1951 beskrev Lisebergschefen Einar Ekström besöksfrekvensen som ”rena natta”. Han lovade att så fort Göteborg fått sitt stora utomhusbad (Valhallabadet) så skulle Lisebergsbadet ändra skepnad.
– Det skall bli hemvist för sjölejon och därmed tillföra nöjesparken ytterligare en attraktion, sa han.
Några sjölejon blev det aldrig och publiksiffran nådde aldrig forna tiders höjder. I kombination med ständigt ökade underhålls- och driftskostnader blev situationen tillslut ohållbar.
Sista doppet i Lisebergsbadet togs den 6 september 1956. Dagen efter byggdes en boxningsring i bassängen i vilken Ingemar Johansson förberedde sig inför EM-fighten mot italienaren Franco Cavicchi.
I sex år låg anläggningen öde och övergiven. 1957 fanns planer på att flytta dit Stora dansbanan, men så blev det aldrig. Badet revs slutligen, när området skulle snyggas upp inför Liseberg 40-årsjubileum 1963.
”Med hänsyn till att bolaget genom fastighetsförvärv fått nya lager- och verkstadslokaler, Lisebergsbadet ej längre behövde utnyttjas som lagerlokaler. Lisebergsbadets byggnad var därjämte i sådant skick att rivning blivit nödvändig att företa” konstaterade Lisebergs arbetsutskott sommaren 1962.
Olyckor
Lördagen den 12 september 1936, en månad efter invigningen, drunknade en 14-årig flicka i badet. När flickan inte kom hem efter skolan blev hennes pappa orolig. Han kontaktade först gymnastiklärarinnan och sedan Liseberg. Flickans kläder hittades i ett skåp i badets omklädningsrum och vid halvsjutiden på kvällen fann man henne livlös på bassängens botten.
Lördagen den 9 juli 1955 höll en 10-årig flicka på att drunkna. Glädjande nog räddades hon, efter ett snabbt ingripande från personalen och en besökande sjukvårdselev. Badmästaren belönades senare med 50 kronor för ”rådigt ingripande”.
Kuriosa
- Ungdomen, framför allt pojkarna, ställde även förr i tiden till med bus. I en insändare i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning sommaren 1941 beklagade sig skribenten dels över att pojkarna "har för vana att knuffa i intet ont anande personer i bassängen, vilket denna gång drabbade en icke simkunnig flicka." Skribenten upprördes också av att pojkarna försökte manipulera vågen som fanns intill bassängen. ”Man försöker pressa vågens visartavla uppåt och petar på apparaten bakom tavlan. Vuxna badande bruka gång på gång köra bort pojkar, som icke nöja sig med att väga sig utan klåfingra på vågen, varvid denna utsättes för skadegörelse och därför fungerar dåligt” går det att läsa.
- Det talades om att anlägga en plaskdamm för de yngsta barnen, men en sådan blev aldrig verklighet. Det var i början av 1940-talet då publiksiffran minskade. Då diskuterades även införandet av kombinerade biljetter för lunchbad.
- 1942 målades anläggningen om för första gången. Tidigare år nöjde man sig med att tvätta målningen. Samma år förlängdes ansatsbanorna i hopptornet.
- I början hade man en gummibåt med paddelåror i bassängen, men den tvingades man ta bort. Ungdomarna gick hårt åt båten så den gick sönder.
- Av Lisebergs interna handlingar framgår att det fanns en lägenhet i anläggningen, som av allt att döma hyrdes ut till personalen. Vintern 1941-1942 valde man dock att inte hyra ut den då bränslekostnaden föregående vinter var högre en hyresintäkten. Bränslebristen var ett stort problem under andra världskriget.
Citatet
"En varm dag ha vi 1 300 badande. Är nästa dag litet svalare, så ha vi kanske – 30! Och ändå kan vi bjuda ett bad som alltid är 20 grader varmt och utan en enda manet!" – Lisebergs vd Herman Lindholm i Ny Tid, den 2 september 1941.
Fakta
Bassängens längd: 35 m
Bassängens bredd: 15 m
Bassängens djup: 90 cm-4,5 m